Fejsbook

Idag borde en barnlös inte logga in på Facebook. Alla har gått med i grupper som "det bästa jag någonsin gjort är att bli mamma" och mina barn bla bla bla, till morsdag fick jag bla bla bla och bläääh. Nästa år reser jag bort på morsdag om det helst lite ser ut att bli en barnlös morsdag.

Jag är en person som alltid måste ha ett mål. Det kan vara småa mål eller större mål. Oftast är det en resa eller t.ex. ett läkarbesök som avgör den närmaste framtiden. Nu sket sig det här försöket och ja, tårarna kom nog till sist, det tar liksom en stund att fatta det. Min man åkte iväg till sin mamma medan mina mammor etc. fick meddelande var jag meddelade att vi inte firar morsdag i år.

Anyway, det där med mål. Måste fort nu hitta på någonting. Vi har en resa planerad till sommaren, men vi har inte diskuterat det i detalj ännu. Men nu blir det ändring på det. Sen så vill jag göra om hemma, börja äta nyttigare, vinna på lotto, börja meditera och bli en bättre människa.
Sån här blir jag då det misslyckas, jag vill ändra på allting. Vill ändra på mitt liv.

Men ge upp, det tänker jag inte göra. Nu måste jag bara försöka hitta något positivt i det här. Som t.ex. att jag kan resa, äta och dricka hur och vad jag vill i sommar. Och det är faktiskt väldigt få som lyckas på första försöket. Det var ändå typ bara 25-30% chans att det skulle lyckas i alla fall. Så kanske nästa gång, då kanske det lyckas.

Att fråga av läkaren imorgon:
-finns det något i frysen, OM det finns -när kan vi göra FET
-OM ej, när kan vi göra nytt IVF
- Finns det någon chans att lyckas på egen hand =skall vi försöka med ÄL-test eller med en kur clomifen?

Tack alla för era fina kommentarer! Det värmer att ha vänner som er trots att vi aldrig träffats =)

Över för den här gången

igår kväll klockan 00.40 kom första bruna flytningen och jag bara visste att det var över. att testa kändes så onödigt. Men gjorde ändå ett negativt test i morse. Är mest arg och sur för att det inte lyckades, inga tårar här inte. Blir nog dock inget morsdagsfirande för oss denna gång.

Nu om man helst visste om man hade något i frysen eller inte. Får ringa sjukhuset imorgon och se om de fått svar från det andra sjukhuset.

Det som stör mig allra mest nu är att vi nog inte hinner med en ny omgång före hösten. Jag vill ju börja på nytt genast. Så just nu känns allt så väldigt långt borta igen.

Ruvardag 12

Det närmar sig. Imorse var det nog väldigt nära att jag inte testade. Egentligen borde jag bara ha gjort det, skulle ha fått var sur idag och fundera över ev. negativt resultat. Nu tar jag det imorgon istället på morsdagen då vi har planer för hela dagen.

På ruvardag 10 på kvällen då jag skulle gå och sova så värkte det något otroligt i min mage, det var riktigt jobbigt. Igår värkte det lite då och då, hann inte känna efter eftersom vi hade en väldigt hektiskt dag på jobbet. På eftermiddagen då jag kom hem mådde jag illa och hade ont i magen. Sen på kvällen hade jag återigen inga symptom alls.

Idag kände jag nog ingenting då jag vaknade. Förutom att jag var kissnödig som bara den men försökte hålla mig så länge jag kunde, ifall jag skulle fått för mig att testa. Jag tror att mitt illamående beror på att jag är så nervös. Jag är helt enkelt så nervös att jag börjar må illa.

Idag firas "de barnlösas dag" (lapsettomien lauantai) här i Finland. Här var vi bor ordnas ingenting, men på större orter så ordnas t.ex. gudstjänster. Vet inte riktigt hur man skulle kunna fira det? En bekant hade idag skrivit "barnens lördag" som sin status, blev nästan lite sur. Men det är säkert en person som inte vet någonting om att vara barnlös så det kan ju hända att det bara var en slump.

I morgon så vet jag, imorgon så vet vi, imorgon så vet ni också....

Ruvardag 10

Dag 10 är här och symptomen är ingenting. Känner inte riktigt någonting alls nu. Ingen pms, inte så mycket stick eller värk, ingen huvudvärk, inte ont i brösten, inte nånting...liiite trött och liiite illamående. Så det är varken mens-symptom eller gravid-symptom.
Kanske jag bara är ingenting ;) Kan man vara det?

Har haft två grymma dagar på jobbet med förberedelse inför en fest som äger rum imorgon. Barnen är jobbiga och skriker. Jag gormar tillbaka. Känner mig inte så värst pedagogisk just nu. Dessutom är vi tre vuxna mer i vår grupp än vi brukar vara vilket också inverkar på barnen. Skall bli så skönt med helg. Men hur skall man få helgen att gå då man vet att det är testdag på söndag.

Vill ha klara och tydliga gravsymptom och testa + på söndag. Statistiken bankar dock i bakhuvudet, större chans att det misslyckas än att det lyckas.

Ruvardag 9

Läste nyss om en som testat positivt på RD 8. Och om en som "villa hålla kvar" spänningen och inte testar före senare. Man blir ju lite intresserad av att testa, men jag har bestämt mig för att testa på söndagen och då gör jag det. Punkt.

Det värker i livmodern med jämna mellanrum. Ibland sticker till till i äggstockarna. På något sätt så känns det annorlunda mot hur det brukar göra så där annars. Det kan ju iofs bero på att de stuckit in långa nålar och att man använd så mycket hormoner. Sen vet jag inte hur mycket Lugesteronet inverkar på det hela.

Har haft en jobbig dag på jobbet och är nu helst slut. Mår illa och har huvudvärk. Ibland har jag iskallt och ibland varm. Trött är jag också. Igår hade jag helt klart mensvärk, men det var sådan mensvärk som jag brukar ha då jag redan har fått min mens, inte sådan värk som jag brukar ha före. Sen så svettas jag på ett visst sätt då jag har mens och det har jag gjort några dagar nu.

Vet inte vad jag skall tro. En del av mig hoppas ju på att det onda i livmodern beror på att någonting har fastnat och den börjat växa. Och att illamåendet och tröttheten också beror på det. Men sen kan det ju bara vara vanlig PMS också.

Känns lite deppigt det här inlägget. Har återigen läst om så många som har plussat att jag känner att vår chans är förbi.

Yoga

Nu har jag då testat yoga för första gången. Det var tungt, svårt och jag började må illa emellanåt. Kände ändå att det tog på just de ställen som det borde ta på och fick återigen påmint mig själv om att nacken, ryggen, magmusklerna och benen. Alla de delar som är i dåligt skick. För att inte tala om lungorna. Andningen var svår och det gjorde ont i alla muskler kring nacken och brösten. Puh!

Hälften in i timmen så skulle vi göra en ganska svår grej (jag kommer verkligen inte ihåg några namn på nånting). Om man hade nackbroblem skulle man inte göra denna rörelse, inte heller om man har högt blodtryck. Och inte om man är gravid, men då får man ju inte vara här, sa hon.

Ööh, jag låtsades som om det regnade och hoppades på att jag inte får komma med nästa måndag. Gjorde givetvis denna övning lite försiktigare pga "mina nackproblem".

Överlag så tyckte jag att yoga var helt ok. Tror dock att denna form är för "jobbig" för mig. Om jag är gravid så söker jag mig till en lugnare form. Om jag inte är det så är jag med nästa vecka igen.
Lätt va?!!

Ruvardag 7

Då jag kom hem från jobbet kommer mina grannar emot. Nu hade de fått sin bebis tydligen. De kom emot med vagnen. Jag sa enbart hej och log. Så jobbigt. Sen kommer jag in och slår på datorn, boom...."har just varit på ultra allt såg bra ut, är i vecka 13." En bekant via jobbet som har tre underbara döttrar. Så orättvist att såna som redan har skall få mera och vissa blir utan.

Det sticker och värker i magen. Precis som igår, både i äggstockarna och i livmodern. Ibland känns det positivt att det sticker, ibland som om det är kört. Lite huvudvärk emellanåt.

Vet inte vad jag skall tro!

Ruvardag nånting

Har tappat räkningen, orkar inte kolla nu.

Har haft lite känningar i nedre delen av magen. Har kommit fram till att det nog är livmodern. Lite stick i äggstockarna också. Svårt att säga. Man liksom känner efter så mycket att det blir för mycket. En hel vecka kvar av pinan. Måndag och tisdag kommer att gå bra, har en del jobb då, men resten av veckan längtar jag inte efter. Min man är på jobb och jag jobbar endast dagtid. Jag har alltså hela kvällarna till att surfa på nätet och överbelasta min hjärna.

Kommer att bli en lång vecka.

Kommer ni ihåg att jag berättade att jag har en ung kusin som skall få barn. Såg ett fotografi på henne för några dagar sen och tänkte HERREGUD, hur kan man vara så stor om man har nedkomst efter 7 veckor. Idag fick jag veta att hon ligger på sjukhus för att hon har alldeles för mycket fostervatten. Och skall troligtvis ligga kvar tills bebisen kommer ut.

Letar tecken

Sådan är jag, letar tecken överallt. Har en mor och mormor som är extremt vidskepliga och nästan synska i vissa fall. Tyvärr så är det ofta deras tecken blir sant. Speciellt då någon skall dö. Det är obehagligt. Jag hoppas att jag inte ärver denna förmåga. Har dock märkt att jag letar "andra tecken".

T.ex. på jobbet kom ett barn till mig med två nappflaskor som dockor har. Det första jag började fundera på var varför det är han kom med just två flaskor istället för en. Tänk om det är tvillingar?
Eller jag är säkert gravid om något visst händer. Om det inte händer så är jag inte gravid.

En massa sånhär sjuka tankar. Kan dagarna inte bara gå fortare nu, orkar inte vänta längre. Leta tecken överallt. Räkna fåglar som simmar i dammen och fundera om det ändå blir tvillingar för oss. Men om jag bara ser en fågel, då blir det en bebis.

Idag blir det lite födelsedagskalas för vår del så jag kanske får annat att tänka på helst en stund.

Ruvardag 4 och 5

Brösten är inte lika sjuka länge. Magen börjar var som förr, både storleksmässigt och med tanke på smärtan jag hade tidigare. Men känslig är jag. Igår var vi hos några kompisar som har en dotter som är under ett år. Vi bestämde oss för att berätta åt dem eftersom vi skulle vara där hela kvällen och jag visste att det skulle finnas en del alkohol. Började gråta då min man berättade, helt oväntat. Jag har alltid varit blödig men nu kom det plötsligt.

Hade en trevlig valborg och jag har druckit ett glas champagne och 1/4 glas rödvin. Utan att ha dåligt samvete. Jag ÄR ju inte gravid ännu. Men ändå så ville jag inte dricka så som jag brukar, det känns ändå bättre att inte ta så mycket.

Det är över en vecka kvar till testdagen. Sen vet vi. Skulle vilja vara mer hoppfull men är väl så realistisk att jag vet att chansen är rätt så liten. Försöker att tänka positivt men det är svårt. Som tur så har alla som vi berättat åt på senaste tiden varit lyckliga och extremt hoppfulla för vår skull. De har sagt att de skall hålla tummarna. Det känns härligt att veta att vi har så många människor som hejar på oss. Men då måste man ju sedan berätta om det inte går så bra. Men kanske man får berätta om det går bra också. Svårt!

Hur håller man sig till testdagen? Hur gör man det? Eller jag har ju bestämt att jag skall testa en dag på förhand. Har ledigt dag då och känner att det är bättre att testa då. Och en dag på förhand är ju inte mycket eller hur?